Respekt

Å ena sidan: det finns så många situationer som gör mig så otroligt äcklad. Allt man vill ha är en biblisk rening från all subtil skit som man utstår varje dag. Man blir också jävligt FUCK YOU efter att ha lyssnat på all bullshit folk spyr ur sig - främst för att de på fullaste allvar verkligen verkar tro på skiten själva. Det underlättar inte att jobba i butik direkt, eller i modebranchen över huvud taget. Det är en FYSISKT påtaglig äckelkänsla när verklighetsförtappade idioter släntrar in genom glasdörrarna till det jag kallar arbetsplats.

Å andra sidan: jag har fastnat i den här staden hårdare än vad jag trodde var möjligt, men att ta en kurs i typ vad-fan-som-helst var-fan-som-helst tror jag bara gör en ännu keffare. Att ständigt försöka sig på att ta ut koordinaterna till någon-annan-stans är en sorglig jävla gimmick. På allvar, det är svårt att hitta mer inskränkta livsföringar. Men bra mycket lättare att hitta bättre diton.


Å tredje sidan: detta brutala snedsteg (?) att låta mig omfamnas av dig - gång på gång på gång på gång på gång på gång. In my face, ja. Om alla redan har sagt allt så gäller det att se saker som man själv vill. Förstår du vad jag menar? Förstår du att jag syftar på att jag blivit extremt trött på att vara en liten del av din längtan efter något som är På Riktigt? Det är på många sätt så jävla ledsamt, det vi sysslar med. Det är på många sätt lika enkelt att samtidigt vifta bort det hela med ett enda stort "skit samma". Men det handlar om en känsla som skrämmer mig men som inte går att placera. Detta mitt upprepande av frågor du redan fått - det knäcker mig/dig/allt men jag kan inte låta bli att vilja vara med dig. Jag bryr mig om dig, på riktigt. Jag vill inte ställa några krav. Jag vill inte få dig obekväm. Jag - så jävla kär. Oklart i vad. Du - ingen aning, uppenbarligen inte lika överväldigad? Jag vet bara att jag ljuger när jag säger att jag inte vill vara din, velat det sen start. Jag undrar om du ljuger när du dyngfulla lördagsnätter säger att jag är det bästa du mött.

Å fjärde sidan: jag kommer alltid att fascineras av dig. Du är faktiskt fantastiskt bra på så många fler plan än vad du är medveten om själv - och det håller jag fast vid när jag nu släpper taget.