sjaskig skriver jag en lista över sådant:

min huvudvärk ter sig förargligt nog som nedan nämnda Hermés-damer; jäser, ångar, svämmar över. det är i dessa oväder som vi tar oss själva på största allvar (tyvärr). och du var kanske en noggrann samlare, en Linnés kartläggare över omgivningens rörelsemönster.

det är konstigt hur genväg blev omväg och att närhet blev en angelägenhet när lägenhetens fyra väggar pressar ner mig i fiskbensparketten och

jag vet inte vad det är som triggar dig att hata mig och

grovkorniga gråtons-closeups av andras näthinnor.

jag säger inte "så enkelt är det inte", jag bara antecknar vad hon sagt, men senare slår det mig; så enkelt vill jag att det ska vara.