Varsågod Carl;

Inte förrän det första gryningsljuset rinner in genom persiennerna som flytande guld lämnar hon min säng.

Likt en kackerlacka försvinner hon bort längst de bleka hotellkorriderna, efterlämnar en svag doft av billig parfym och känslan av hennes armar kring mina sinnen.

Jag kan inte låta bli att genom fönstret följa henne med blicken. Bangkok har vaknat men hennes dåliga ursäkt till klänning verkar passera obemärkt.

- Rökigt instängt dagen-efter-rum med dimman fortfarande innanför pannbenet
- Något om badrumskakel och frånvaro
- Något om att inte kunna släppa taget (att hålla fast vid det)
- Något om Henne. Hissen skulderbladen bakgator halsbloss, skuggan
- Dialogen, kort

insikt: det var länge sen. ja, flera veckor nu, som jag tänkte på natten då jag förlorade förmågan att stava till livet, och på hur jag stirrade mig blind. hur jag fokuserade på några ord klottrade med spritpenna på vitt kakels smutsbruna fogmassa istället för på konturerna av vassa axlar.

tills nu då förstås. men vad göra?

le.

och blogga om skiten.