ännu en gång slår klockan ett

jag hyperventilerar det lilla livet och världen färgas grön
jag åker längst tunnelbanelinjens baksida och hämtar universum åt en vän
jag är nog berusad av något nu ja, det är jag, kanske är det luften

inser för femtioelfte gången att jag kommer vakna imorgon och där var ännu en dag förstörd, klockan kommer slå ett enda slag imorgon med. jag har sett det förut.

ett slag verbal käfsmäll åttatusen kronor lön jag inte fått
än

det regnar över söders gator nu och gulnade förhoppningar klibbar fast mot asfalten (det är höst igen)

andreas ringer han är arg
han orkar inte se mig.


jag ska somna nu med valpen mot mitt ansikte mot mina blåa ögon mot mina vridna sinnen, somna.

jag älskar stockholm trots att det krossar mitt hjärta varje kväll när klockan slår sitt första slag, jag älskar det.

sov gott.