jag kommer hem från jobbet med hundraåttiotvå centimeter på hjärnan och hundraåttiotvå centimeter får inte plats i ett litet litet fönster på blogspot. det är söndag och vi har sippat fernet ur kaffekoppar bakom baren hela kvällen, eftermiddagen. jag ler, jag ler. och ditt sneda leende återkommer på insidan av ögonlocken varje gång jag blinkar.

ja, jävlar.