du ser ut att vilja vakna

det kryper i hela kroppen och händerna skakar som efter alldeles för många koppar kaffe. jag undrar för första gången verkligen

vad fan
det är som
händer.

och brister i gråt. rullar åt sidan men sängen är inte så bred som jag minns den så jag hamnar på golvet. livet driver med mig, tänker jag, livet driver fan med mig. tapeten flyter ihop till en skog (?) och jag tänker att millimeterstora lappar kanske gör sig bättre i papperskorgen än under överläppen,

jag tänker på min mor. på hur hon gned tummen hårt över långfingrets ring som skulle kunna vara en kopia av något forntida gotlandssmycke. händerna ihop och snabbt fram och tillbaka över ringen. hon trivs inte med mitt sätt, berättar hon, hon trivs inte med det.

nähä.